Direktlänk till inlägg 17 oktober 2010
Kanske känns det bara värre nu, när jag inte har någon distration, och alla känns längre bort än vanligt. Vid närmare eftertanke känns allt väldigt distant.
Det är kallt hela tiden. Och då menar jag inte den kyla som lurar utomhus och som slår emot en när man lämnar husets trygga värme.Det är kallt inombords, som om det inte bor något levande där längre. Och jag antar att det är så det är, in a way.
Det är vad man gör det till, och man är det man känner sig som?
I nattens täta mörker kommer allting fortfarande tillbaka. Det som gjorde ont förut, passerar nu omärkt förbi, medan nya saker dyker upp och framkallar tårar. Var jag befinner mig och med vem betyder plötsligt inte någonting och jag vill därifrån.
Sömnlös, och jag skyller det på att allt var så likt.
Jag besökte lägenheten i minnet. Varje detalj så som jag mindes dem: lukten i trapphuset, ekandet av stegen i trappan, ytterdörren, hallen innanför - allt - och märkte att det inte gjorde mig något annat än gott. Jag kände värme igen av att vara där. Inget kan rör ett spöke.
Jag hörde inte att du gick. Jag undrar hur jag är kvar här. Jag vill inte röra någonting, det kan ändra mitt minne. Jag är det jag är, jag gör som jag vill, men jag kan inte gömma mig. Jag tänker inte gå, jag tänker inte sova, jag kan inte an...
Kanske har jag blivit en martyr. Kanske är det så allt har påverkat mig, kanske lever jag i fast tro på "There will be a day when you wished you done a little evil for the greater good". Jag vet att det jag gör inte är rätt för mig, jag vet att det j...
Blir det någonsin bättre? Jag menar, när lär man sig att sluta kämpa emot tårarna? När behöver man inte kämpa längre? En vecka utan skuggor. En vecka utan tårar och med leenden i dess ställe. Men nu kommer allt tillbaka. Divanen är under föns...
Inte en tår. Inget utbrott. Kanske har jag nått mitt mål, kanske har jag nått min gräns för vad en människa kan känna. Jag kände reglerna, vi levde på gränsen. Det var bara en tidsfråga, det visste vi bådatvå. Men jag kommer alltid undra att om...
Bara en blick på honom så kom hela sommaren tillbaka. Känslan när jag såg honom gå in genom den där dörr sist, kvällens blickan och att gå hand i hand längs ån. Det sena nätterna med film och att cykla hem i morgondimman med MGMT - Time to pretend i ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 | 5 |
6 | 7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 | 15 |
16 |
17 | |||
18 | 19 |
20 |
21 | 22 |
23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 | 29 |
30 |
31 |
|||
|