En öm smekning på min kind

Så... nära. Så verklig.

Men ändå -

En så trevlig dröm

Ett hjärta i handen

- Vad står det för?

Vilka känslor spelar roll?

Vilka gör livet lättare att leva?

Vilka under i världen gör detta till en bättre plats?

Vilka känslor är värda att dö för?

Vilka känslor är värda att uppleva och överleva?

Det finns så otroligt många olika sortes människor i världen: den kaxiga tjejen från utlanden som tycker att hon är det bästa som finns, den rosa barbie-dockan som är så dryg att inte ens hennes föräldrar tål henne, den bortskämda med den rika pappan som ger honom/henne allt han/hon vill ha, partypinglan som jämt festar och dricker på helgerna och skryter om de, den snygga sport fånen som alla tjejer vill ha, men som är ihop med skolan snyggaste tjej (så klart) som är kapten för cheerleadingen eller whatsoever, kaptenens 10 bästa vänner - fotomodellerna som står timmar framför spegeln varje dag.

Plugghästen, tönten och glasögonormen som kommer rädda världen och vanligt vist blir mobbade för det...

De som kallas emo bara för att de är annorlunda och för att alla andra är rädda för det som de inte är vana vid.

Sen har vi de tystlåtna - de som är svåra att placera. De hör inte hemma hos partyplinglorna, för de varken dricker eller gör så stort väsen över sig själva. Inte heller hör de hemma hos plugghästarna - de pluggar inte, säger inte tillräckligt smarta saker eller kan klona bananflugor(vad man nu ska kunna de för, de finns ju redan tillräckligt med dem). De Tystlåtna finns helt enkelt bara där. Till skilnad från emo;na så är de tillkänna gjorda - alla de andra vet att de finns där, de vet att de inte gör någon skada. De finns ju bara, eller hur? De går till skolan, gör det de ska göra, gör som de blir tillsagda, sköter sig i skolan, åker hem, göra sina läxor... Som robotar, kan tyckas. Vad är det för ett liv egentligen?