Val. Men aldrig några garantier. Val - utan att veta något om framtiden, utan att veta vad som är rätt och fel. Hur följer man sitt hjärta när man älskar båda? Man kan inte välja - man kan omöjligt välja.

Sluta andas, så stannar tiden. Var i kyla utan att känna den, så känner du dig oåtkomlig. Tar det någonsin slut? Ska det vara så svårt att vara hel?

Nej, han äger inte mig, men ja, han har en så pass stor makt över mig ändå. Varför? För jag inte vill ha en till N. För att jag är så sjukt trött på att gråta mig till sömns i ett år till, medan jag faller djupare och djupare ner tills någon äntligen drar upp mig igen bara för att komma upp till ytan och falla på nytt. Varför kan jag aldrig få se vad som är över ytan? Varför kan jag aldrig få se solen, blå himmel, måne, stjärnor?

Jag vill inte såra andra, men jag vill inte heller vara sårad själv. Tyvärr verkar det vara oundvikligt. Jag vill inte ens tänka på att inte välja någon av dem. Hur ska jag då andas? Jag har svårt med det redan nu. Jag skulle skrämma B åt vettet, S skulle bli orolig utan gräns, E skulle se att jag blitiv deprimerad igen. A skulle utgå från att P krossat mitt hjärta, och vilja prata om det, vilket jag inte skulle kunna utan att gråta...

Deja vu. Hemsk deja vu. Har/kommer jag välja fel igen? Hur många år kommer det krävas den här gången? Bara tre eller fler? Jag hatar är ett "Jag vet inte" inte duger som svar. Hur ska man kunna svara när man verkligen inte vet vad man vill, när frågan egentligen var "Vem vill du såra?". "Ingen" är det självklara svaret, men det finns inget sådant svar. Hur jag än gör sårar jag någon, så hur ska jag kunna välja?

Jag vet att du är god. Jag vet att du har rätt. Jag vet att du bara vill det bästa varje gång du hälsar på. Vet inte vad jag ska säga, eller hur jag ska vara, för du påverkar mig fortfarande, för att du bara behöver fråga.
Nej, det gör inte ont. Inte så länge jag inte går. Jag känner ingen smärta, så länge jag inte försöker tala. Jag gråter inte ens, så länge jag inte öppnar ögonen. Jag behöver inte sparka och slå och förbanna. Nej, det gör inte ont.
Du behöver inte ringa för att se om jag fortfarande är vaken. Jag är fortfarande klarvaken, fortfarande i chock. Jag vet att du är orolig, jag vet att du svartsjuk, jag vet att du skulle må bättre om jag bara kom över det.
Nej, det gör inte ont. Inte så länge jag inte går. Jag känner ingen smärta, så länge jag inte försöker tala. Jag gråter inte ens, förutom när jag öppnar ögonen. jag behöver inte sparka och slå och förbanna. Nej, det gör inte ont.

A reflextion in your eyes
So beautiful I had to look twise
You wrinkel your noes in disgust
As an answer to what we discussed
You let your head fall, aiming the floor
I try to remind myself what I was doing this for
You nodded, blind and silently, and turned away with a sigh
Your footstep ecoed, the pain in my cheast rared up high
I followed, blinded by guilt, but stoped myself at the door
The door closed behind you, making my decision take form

Lättnaden är borta. Jag vill inte tro att jag gjort fel igen - valt fel väg. Jag vill inte vandra på en väg utan att se vart den slutar. Dimbeslöjad, oändlig, oberäknerlig.

Jag är rädd för att berätta för folk. Vet omvärlden så är det sant - för sant? Tankar. Så många tankar som borde fylla mig, men som inte gör det - vilket gör mig räddare. Varför känner jag inget? Varför är jag bara... Tom? Kommer det komma som ett slag under bältet - hårt och obarmhärtigt? Kommer jag ligga vaken om nätterna i år framöver? Kommer jag gå runt som en zombie igen och sitta i mörka hörn och sluta bry mig om verkligheten? Kommer jag bygga upp muren igen, tills någon är stark och envis nog att bryta igenom den? Tills någon ser mig igen? Kommer jag att dö igen, inombords? Kommer jag att räds nattens mörker och ensamhet? Kommer jag göra impulsiva galna, saker bara för att jag kan? Kommer jag att att försvinna bakom masken, måla upp min egen värld, mitt skal, och aldrig komma ut?

Jag är den förste att erkänna att jag fortsätter köpa just den sorten för att lukten påminner mig som sena förmiddagar badandes i sol, sommarvärme som strömar in genom det öppna fönstret för att släppa ut alla ångor av nattens aktiviteter. Är det så fel att unna sig det? Minnet av många underbara mornar.
Jag är det förste att erkänna att jag ibland tar några droppar i min hand bara för att känna lukten frigöra sig i luften runt omkring mig. Det är underligt hur man kan förälska sig i en lukt.

(Nivea - Refreshing toner)

Eljadon. E navu. Sin-ga calme, calu fivira. Nasu Ista.

Trött på dina lögner slutar jag bry mig
Vad vill du mig? Vad är jag för dig?
"Ledsen, jag har flickvän"
Sen när har du brytt dig om den?
Får aldrig något svar, inget tydligt besked
Vart tog den vägen - känslan du beskrev?

Inget strul, men inte heller något mer

Varför kan jag höra på din röst när du ler?

Alltid en dröm, aldrig en verklighet
Alltid handlande på våran egen dumhet

Hur kan jag slås utan rättighet?

Hur kan jag veta utan ärlighet?