Ett år har 365 dagar. En månad 30-31. En vecka 7 dagar, varav två man sover bort... En dag har 24 timmar, varav man oftast sover åtta timmar. Det jag vill säga är att vi människor sover för mkt. Vi lever bara ca 32.850 dagar i våra liv om vi blir 90 år gamla, och man borde leva de dagarna lycklig tillsammans med dem vi håller kära.

 Jag gillar inte sömn. Man tappar all kontroll på tiden när man sover. Dagarna flyger förbi utan hejdning, och helt plötsligt har det gått en vecka, en månad, ett år. Helt plöstligt är det som hände igår, två år bort och glömt av alla andra. 

Jag saknar en vän som är där när jag behöver den som mest, som säger de rätta sakerna. Någon som faktist bryr sig, någon som säger ''Hoppar du så hoppas jag före så jag kan ta emot dig''. Någon som är impulsiv, någon som helt plötsligt är där framför en - leende...

Finns det några sådana människor kvar? Har de någonsin existerat? Eller var de bara på lek?

Ett meningslöst tidsfördriv, inget att ta på allvar?

Men ändå finns de där minnena som pekar på nått helt annat, att känslan var lika äkta som tårarna på slutet. Det måste ha varit på riktigt, om inte så hade mitt hjärta krossats igen, men nu har jag ju redan förbrukat det jag hade...