Jag saknar en vän som är där när jag behöver den som mest, som säger de rätta sakerna. Någon som faktist bryr sig, någon som säger ''Hoppar du så hoppas jag före så jag kan ta emot dig''. Någon som är impulsiv, någon som helt plötsligt är där framför en - leende...

Finns det några sådana människor kvar? Har de någonsin existerat? Eller var de bara på lek?

Ett meningslöst tidsfördriv, inget att ta på allvar?

Men ändå finns de där minnena som pekar på nått helt annat, att känslan var lika äkta som tårarna på slutet. Det måste ha varit på riktigt, om inte så hade mitt hjärta krossats igen, men nu har jag ju redan förbrukat det jag hade...