Han hade rätt. Smärta är bra.

You are allowed to dream. You are allowed to hope. And you are allowed to play with the fire - as long as you dont get hurt.

When you dont have anything who fence you in, - when you are free as a bird - why hold back? Why stand still when you dont have any walls or fences around you? Why dont you run straight out there, to the freedom?

    Because walls maybe fences you in, but they also keep things out. Because walls also mean safety. You can break them and build new ones. You can make them stronger. You can lock yourself in.

    Walls is like habits. Why break them, when they make you feel safe? And why make new ones, when you are happy with the ones you've got?

Jag måste sluta göra det, jag vet det. Jag har börjat lära mig tror jag. Jag brukar inte kolla på så många bilder innan jag loggar ut innan det är försent.

This is not the time to hide. I need to live. But i dont want to exist.

Jag måste sluta att säga att allt är bra, för så fort jag gör det kommer det tillbaka. Som nu, när jag lagade mat för en gångs skull, var det enda jag tänkte på hur vi (han, eftersom jag mest kände mig ivägen) brukade göra det. Ja, du har rätt Mj, jag låter honom styra mig. Men jag vet inte hur jag ska kunna undvika det.

Jag har börjat blivit van. Det där stunderna är fortfarande där, men det är inte lika... Jag vet inte. Det är som att jag inte känner dem längre. Det är där - jag ser bilderna - men jag känner dem inte. Det är skönt att inte känna, men ändå. Man känner sig inte mänsklig.

Jag har börjat tänka

Jag har ett utropstecken till bränmärke på min högra handrygg.

Jag mår illa när jag äter

Jag mår illa ganska ofta

fast jag inte äter

Jag bor i mitt nya projekt

Det är nog därför det går bra

Jag har allt jag behöver: mat, vatten och sömn

Men ändå vill jag ha tyg att sy en klädning av så jag kan gå på en bal jag bara kommer vilja åka hem ifrån

I skåpet väntar vampyren

Men han får vänta ett tag till

Jag vill sova och drömma igen

Men tiden försvinner då

Springer iväg

Jag vill

Krypa ihop till en boll och försvinna

För ett tag

Jag vill ha tid att göra ingenting

Att skriva de slut jag vet jag måste skriva, för att det inte går på något annat sätt

Jag vill vara Henne. Hon är mig, så varför kan inte jag vara Henne?

Jag vill också ha en Leo, men jag har en bild av honom. Jag har hälsat och pratat med honom. Han finns.

Kanske saknar jag bara att vara fri, när allt kommer omkring. Att kunna andas, kunna gå rak i ryggen och slippa den stenfyllda väskan.

   Kanske är det bara det jag saknar? Men det betyder att allt annat är mitt fängelse, är inte det ganska deprimerande då?