Jag har stunder. Det är allt jag har nu. Stunder av glädje och lycka, stunder av osäkerhet och depression.
Jag gillar inte att sitta mitt bland folk. Jag känner mig illa tillmods där, så jag söker mig automatiskt till mörka hörn. Hade det inte sett så emo ut hade jag alltid satt mig på golvet i hörn eller bakom saker. Knappast ett normalt beteende.