Sömn. Sådant tidsfördriv, men sådan befrielse att för några timmar få fly undan utan att bli saknad.

Sömn. Sådant förrärisk sysselsättning, men drömmar man inte kan styra eller vakna ifrån. Drömmar som kommer jaga en, även i vaket tillstånd.

Sömn. Ett sådant behov man inte kan klara sig utan.

"

Hon kanske var bräklig med sitt hjärtfel med sina oberoende slag och att ha hela sin vardag beroende av stunder och slumpar. Så oberäknerligt. Men vad spelade det för roll? Något fick henne att gå upp på mornarna. Något fick henne att andas, även när det var svårt. Men rör henne inte. Hon är inte din. Hon är förlorad.

"

Jag känner ingen stress. Jag är lugnt. Jag vet att det kommer att gå bra. Jag lever i en novell nu. Det kommer att gå bra så länge jag skiver det så. Jag kommer bli klar av ett mirakel.

Det sticker och kväver inte som förut. Jag tror att det är för att jag låter henne känna det jag kände. Låter henne ha samma drömmar och samma mål, men hon gör det jag inte kan. Hon är det modigare och sakligare jag. Hon känner och gör, det jag inte gör. Men hon är ingen fantasikaraktär. Hon är jag, därför är det så lätt att skriva om henne.