Jag måste sluta göra det, jag vet det. Jag har börjat lära mig tror jag. Jag brukar inte kolla på så många bilder innan jag loggar ut innan det är försent.

This is not the time to hide. I need to live. But i dont want to exist.

Jag måste sluta att säga att allt är bra, för så fort jag gör det kommer det tillbaka. Som nu, när jag lagade mat för en gångs skull, var det enda jag tänkte på hur vi (han, eftersom jag mest kände mig ivägen) brukade göra det. Ja, du har rätt Mj, jag låter honom styra mig. Men jag vet inte hur jag ska kunna undvika det.

Jag har börjat blivit van. Det där stunderna är fortfarande där, men det är inte lika... Jag vet inte. Det är som att jag inte känner dem längre. Det är där - jag ser bilderna - men jag känner dem inte. Det är skönt att inte känna, men ändå. Man känner sig inte mänsklig.