Att känna sig ensam, trots att man är i ett rum fullt av människor, är ingen trevlig känsla. För man vet inners inne, att ingen av dom människorna vet hur just du känner, och du vet att ingen av dem skulle förstå dig om du skulle försöka förklara. " Even if your heart would listen, I doubt I could explain". Men det är just det som är grejen - om man inte förtror sig till andra, hur ska de då kunna förstå? Man kan inte hålla allt inom sig i evigheter. Men man kan inte heller berätta allt. Så vad ska man berätta? En del av de hela? Lika bra att inte berätta något alls. En kort sammanfattning av din livshistoria? Du hade lika gärna kunnat ljuga ihop en trovärdig berättelse och iallafall VERKA intressant. Annars kan man ju alltid starta en blogg, där man kan skriva sina egna tankar och vara hur egoistisk som helst, och bara hoppas att kanske någon förstår sig på en och fattar vad det är man försöker säga.

Men det är precis så här jag är - jag skriver en lång text utan att egentligen säga rätt ut vad det är jag vill säga. Vi är alla unika på våra egna sätt... På vilket sätt är du unik?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hörde inte att du gick. Jag undrar hur jag är kvar här. Jag vill inte röra någonting, det kan ändra mitt minne.     Jag är det jag är, jag gör som jag vill, men jag kan inte gömma mig. Jag tänker inte gå, jag tänker inte sova, jag kan inte an...

Kanske har jag blivit en martyr. Kanske är det så allt har påverkat mig, kanske lever jag i fast tro på "There will be a day when you wished you done a little evil for the greater good". Jag vet att det jag gör inte är rätt för mig, jag vet att det j...

Blir det någonsin bättre? Jag menar, när lär man sig att sluta kämpa emot tårarna? När behöver man inte kämpa längre?   En vecka utan skuggor. En vecka utan tårar och med leenden i dess ställe. Men nu kommer allt tillbaka. Divanen är under föns...

Inte en tår. Inget utbrott. Kanske har jag nått mitt mål, kanske har jag nått min gräns för vad en människa kan känna.   Jag kände reglerna, vi levde på gränsen. Det var bara en tidsfråga, det visste vi bådatvå. Men jag kommer alltid undra att om...

Bara en blick på honom så kom hela sommaren tillbaka. Känslan när jag såg honom gå in genom den där dörr sist, kvällens blickan och att gå hand i hand längs ån. Det sena nätterna med film och att cykla hem i morgondimman med MGMT - Time to pretend i ...