Ibland känns visa saker så avlägsna att man börjar undra om det verkligen har hänt. Om det verkligen är verklighet, och inte bara nått man drömt. Ibland behöver man påminna sig om dess existens, på gott och ont. Men i längden så är det nog värt det, ändå. Trots tårar som faller och kvävda snyftningar för att ingen annan i världen ska höra dem.

Men ibland behöver man någon. Någon som hör. Ibland orkar man inte tysta och mörka. Ibland orkar man inte med de längre, ibland blir det för mycket att bära på ensam.

          Men om man inte har någon där som lyssnar. Om man inte har någon som  letar efter de tecken som säger att Okej,jag behöver nog verkligen någon nu. Alla har inte den lyxen. Det finns dem som inte har någon back-up Vissa väljer inte sin ensamhet, en del har inget val.  Det är en sak att tro att man klarar sig själv, och en helt annan att faktist göra det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hörde inte att du gick. Jag undrar hur jag är kvar här. Jag vill inte röra någonting, det kan ändra mitt minne.     Jag är det jag är, jag gör som jag vill, men jag kan inte gömma mig. Jag tänker inte gå, jag tänker inte sova, jag kan inte an...

Kanske har jag blivit en martyr. Kanske är det så allt har påverkat mig, kanske lever jag i fast tro på "There will be a day when you wished you done a little evil for the greater good". Jag vet att det jag gör inte är rätt för mig, jag vet att det j...

Blir det någonsin bättre? Jag menar, när lär man sig att sluta kämpa emot tårarna? När behöver man inte kämpa längre?   En vecka utan skuggor. En vecka utan tårar och med leenden i dess ställe. Men nu kommer allt tillbaka. Divanen är under föns...

Inte en tår. Inget utbrott. Kanske har jag nått mitt mål, kanske har jag nått min gräns för vad en människa kan känna.   Jag kände reglerna, vi levde på gränsen. Det var bara en tidsfråga, det visste vi bådatvå. Men jag kommer alltid undra att om...

Bara en blick på honom så kom hela sommaren tillbaka. Känslan när jag såg honom gå in genom den där dörr sist, kvällens blickan och att gå hand i hand längs ån. Det sena nätterna med film och att cykla hem i morgondimman med MGMT - Time to pretend i ...