Jag saknar att vara mig själv.

Jag saknar att vara centrumet i en krets.

Jag saknar att tillhöra en vi-het.

Jag saknar att flumma mig igemon skolan.

Jag saknar att vara viktig.

Jag saknar att vara i hennes närhet.

Jag saknar, jag saknar...

Jag saknar att synas, ändå vill jag vara osynlig för att se vem som ser mig.

Jag saknar att ha en riktig vän.

Jag saknar allt det jag hade, som jag inte har idag.

Jag saknar allt de jag kunde ha haft.

Jag saknar att vara saknad och påtänkt.

Jag saknar att bli bortskämd.

Jag saknar att älska att bli bortskämd.

Jag saknar famnen som förut var mitt hem.

Jag saknar de liv som jag levde.

Jag saknar de privilegium jag hade för att jag var jag.

Jag saknar allt vad ett lätt liv innebär.

Jag saknar att ha det lätt.

Jag saknar att bara leva utan att tänka så mycket.

Jag tänker alltid för mycket..

Jag saknar att vara blind för allt annat.

Jag saknar att leva inne i min egna värld där jag bestämmer ödet.

Jag saknar att bara vara.

Jag saknar att tillhöra många.

Jag saknar att skratta åt dumma skämt.

Jag saknar att le åt hans minne.

Jag saknar att skratta med någon jag saknar.

Jag saknar allt som inte är som det ska.

Jag saknar allt som var så mycket bättre då.

Jag saknar allt som var mitt.

Jag saknar allt som tagits ifrån mig.

Jag saknar egenskapen att kunna ta det tillbaka.

Jag saknar egenskapen att kunna vara glad åt ingenting.

Jag saknar att kunna sätta på mig min mask.

Jag saknar att spela rollen som jag givit mig.

Jag saknar känslan som inga ord i världen kan beskriva.

Jag saknar att bli älskad för att bara jag är jag.