Hur man kan påstå sig älska någon som man inte längre pratar med?

Jag ler mina falska leenden med glans

Om du bara var här, om jag bara visste vart du fanns.

Du - som känt mig i hundratals år

När jag påminns om dig fäller jag alltid en tår

Allt som jag minns, allt du sagt

Jag täner på det dag som natt

Hur vi skratta och hur vi grät

Dina lyckliga ögon när du hade mig i knät

Dag efter dag - tiden går

Men inget kommer läka mina sår

Det enda du lämnade kvar hos mig

Var saker som påminner mig om dig

Vi älskade varandra - vem sa att kärleken var svår?

Vi hade en framtid, Du och jag - den var vår

Men nu är du borta, min älskade vän

Må lyckan vara med dig, vart du än hän

För mig har den lämnat, nu och förallti

Minnas kommer jag alltid, men hoppas - den tiden är förbi.

Ett hårt grepp om min axel så jag inte faller i mörkrets djup

En säkerhetslina runt livet - man ska inte ta något för givet

En vän ska svika, en kärlek kan försvinna

Kvar blir man med minnen som river, smärtar och sårar

Minnen som driver en till tårar.

Kärlek suger..

Vän.

Vänner behöver vi alla.

Men jag vill inte vara din vän.

Jag vill inte vara Den Andra i ditt liv

 - Jag vill vara Den Enda, den älskade

Så mycket mer än bara en vän.

 I Folkviseton - Av Nils Ferlin

Kärleken kommer, kärleken går,
ingen kan tyda dess lagar.
Men dig vill jag följa
i vinter och vår,
och alla min levnads dagar.

Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt.
Och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min.
Och gråten är min då du gråter.

Kärleken är så förunderligt stark,
kuvas av intet i världen.
Rosor slår ut ur den hårdaste mark,
som sol över mörka gärden.

Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt.
Och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min.
och gråten är min då du gråter.

Till minne av minnena