Drömmar krossas varje dag. Mina krossas jämt till tusen bitar. Jag har skapat en kyrkogård åt dem i mitt sinne. Den är snart full, full av drömmar som gått i kras, full av tårdränkta kuddar och kvävda, dämpade snyftningar i mörkret som ingen hör. Ingen hör någonsin. Ingen ser. Ingen vill se. Jag vill inte bli sedd. Jag är så van att vara osedd.