"Ema är död," sa jag honom. "Ema är död. Hon finns inte mer. Du dödade henne, och nu undrar du hur hon mår." Jag vet att han skulle förstå. Jag vet att han bara ångrar sig. Att han bara vill veta.. Vara säker på att jag klarar mig.

Kanske är det bara mina nya strategi, men jag väntar ändå på att det ska komma och slå mig hårt under bältet.

Jag trodde att han såg mig... Men tydligen gjorde han inte det. Annars skulle han inte smsat nu, eller hur?

"Ema". Alltid så han kallade mig när jag var hans älskade. "Hur mår du, är du lycklig nu? Vill säga förlåt..." Aldrig en man för sina ord. Han är antingen ensam, deprimerad eller full. Jag har alltid hatat när han är full... Eller nja. 

Han såg mig inte. Lika bra.