"Jag saknar dig. Jag har saknat dig ända sedan du försvann på Arlanda".
Jag har alltid vetat att han hade ett hjärta. Jag har alltid vetat att han var mer under masken.  Alltid hoppats att "min" Ms fanns någonstans där under.
Vi fastnade i drömmen som vi försökt återuppliva. Men det finns en tid då man måste inse att det är dax att ge upp försöken. Att släppa taget. Stranden, solen, palmerna, vinden. Jag kan inte tänka mig något av det utan honom vid min sida. Vår dröm, vårt paradis. Men här, på planeten Jorden... Här är det bara ett minne.