Han bryr sig verkligen inte längre, eller hur? Han finns där ute, men bryr sig inte. Och egentligen, varför skulle han? Det hade varit annolunda om mailen inte fanns, om mailen aldrig hade existerat. Varför fortsätter jag med att såra mig själv genom att tänka på det - på honom. På varför han inte svarar, på varför han ena stunden vill träffa mig, lovar att höra av sig 'i veckan', men gör det två månader senare. Om han inte tycker att dte är en bra idée så kan han väl bara säga det, eller hur? Hur svårt kan det vara...
    Varför är verkligheten aldrig som i film eller i böcker? Jo, för att verkligheten suger och för att i böcker och film kan allt hända. Vad har verkligheten att locka med, när det finns ställen man kan gömma sig där allt är precis som man själv vill? Egentligen?