Jag kan inte läsa om hål - jag har kommit över det. Boken om hål som tog mig med en sådan storm förra gången jag läste den att jag inte ville leva utan den.
Jag kan inte heller läsa om försenade kaniner, talande blommor eller Hjärter Dam som skriker Av med hans huvud!. Jag vill bara läsa sånt med en undermening, något som försöker säga nått med vackra ord och handlingar. Det är sånt jag vill läsa om, det är i en sån värld jag vill gömma mig, även om jag vet att verkligheten kommer att slås mot mig så fort jag sänker bliken från boken en sekund, om jag lägger ner den för att äta, göra något annat, sova. Jag vet att så fort jag blundar och drömmer så kommer det antagligen vara tillbaka, och när jag vaknar då kommer jag känna hans närvaro, och känslorna som hör till. Jag kan inte gömma mig. Det har jag egentligen aldrig kunnat.