Bara en blick på honom så kom hela sommaren tillbaka. Känslan när jag såg honom gå in genom den där dörr sist, kvällens blickan och att gå hand i hand längs ån. Det sena nätterna med film och att cykla hem i morgondimman med MGMT - Time to pretend i öronen. Trots att mycket hänt sedan dess, trots att jag inte är samma person längre, gjorde åsynen av honom mig en aning nervös. Allt kom tillbaka, jag var samma tysta, oskyldiga flicka igen. Liten och osäker längtade jag tills hans famn och andas in hans röklukt blandat med parfym. Theres no place like home, men han var- och kommer aldrig att bli mitt hem. Blandade känslor, det där att vara dragen till två olika män. När Levo åkte i somras drogs jag till A. De luktade likadant och hade referenser till varandra.