Inte en tår. Inget utbrott. Kanske har jag nått mitt mål, kanske har jag nått min gräns för vad en människa kan känna.

Jag kände reglerna, vi levde på gränsen. Det var bara en tidsfråga, det visste vi bådatvå. Men jag kommer alltid undra att om jag hade haft mer liv i rösten, om jag inte känns mig så död, hade det hänt idag då? Till all höst kommer den första snön, men om, hade den kommit en dag senare då; 3, 10?