Han tar det till en helt ny nivå. Oskyldig, men ändå rakt på sak. Lagom flörtig, lagom tillbaka dragen. Lagom normal/invecklad. Han gör det okej. "Vi får se vad som händer" - precis som att vi redan har en framtid. En trygghet att det fortfarande kommer finnas där och att vi tar hand om det då - Idag är idag. Idag är det vi ångrar imorron.

Kanske har hon rätt. Kanske borde jag lyssna på henne. Men det skulle innebära mer väntan i ensamhet utan lek och tillfälliga tillfredsställerser. Jag tror att hon förstår det, på sätt och vis, men hon vet dessvärre hur det påverkar mig. Allt har en negativ sida.

Hon vet om att flashback-bilderna har kommit tillbaka och mångdubblats. Hon vet att jag hatälskar det och att det håller mig uppe på nätterna. Ett kort ögonblick av svaghet och allt rinner ur mig. Kanske är det skönt att ha en levande varelse som vet allt. Hon litar på mig. Kanske borde hon inte göra det.