I nattens skuggor och lysande träd

Tystnade fåglarnas sång

Månen förkunadde: Tiden är slut! Och slog sin silver gong-gong.

Jag vet egentligen inte vad det var som fick mig slå nummert och sedan trycka på ''Ring''. Men jag är glad över att jag gjorde det. Han som svarade vart precis som vanligt, som om jag hade ringt tillbaka i tiden (om man nu bortser att han inte svarade ''Hej älskling!'' och inte lät som han just vunnit 100 miljoner).

All min styrka om att orka vidare kom plötsligt tillbaka bara av att höra hans röst, höra han skratta till något jag hade sagt. Kanske, kanske fanns det hopp, ialla fall?

Har man ett hopp ska man tända det, och låta det brinna

Annars, kan hända, kan det försvinna.

Det försvunna kan komma igen för att stanna

http://www.youtube.com/watch?v=soGm_msJb6c&feature=related