Penna på pappert. En bild i mitt huvud. Pennan som formar streck, efter streck, efter streck tills det blir något...
Jag brukade teckna och rita jämt. Förut tog jag med mig mitt skissblock vart jag än skulle. Då kom alla streck av sig själva, nu sitter jag bara plågad med pennan i min hand och ser upp på det jag målat och tecknat förut - de världar jag skapat åt mig själv och de berättelser de berättar.
Jag har lovat mig själv att försöka igen, både med skrivandet och målandet och tecknadet. Jag har flera gånger försökt påbörjat en fantasybokliknande historia. Ett av språken i den har jag redan gramatiken färdig till, och figurerna i den hade jag utarbetade.. Tills jag råkade slänga dem när jag rensade mitt skåp sista veckan i skolan. Jag ville bli av med skiten (allt förutom de blanden med figurerna beskrivna och namngeda). Fantasy är mer... Kreativt krävande än deckare. Deckare behöver att vara genom tänkta och logiska samtidigt som det måste finnas något som man inte förstår. Man måste hela tiden hålla läsaren i ett hårt grepp. Det ska vara spännande, dramatiskt och aldrig tråkigt, läsaren ska inte kunna lägga i från sig boken. Men fantasy... Där dyker man in i en helt ny värld och lämnar sin egen bakom sig. Man ska uppleva nya och fantastiska saker där, äventyr, spännande svärdsstrider, bevingande lejon, vars rytande hörs på mils avstånd, eldsprutande drakar som flyger över vidsträckta vidder med sina breda vingar och små Humpi-dumpar som lever på Ghra-trädets frukter... Men läsaren ska kunna lägga ifrån sig boken ett tag, luta sig tillbaka, pusta ut. Men bara för att komma tillbaka till fantasynsvärld där allt kan hända.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hörde inte att du gick. Jag undrar hur jag är kvar här. Jag vill inte röra någonting, det kan ändra mitt minne.     Jag är det jag är, jag gör som jag vill, men jag kan inte gömma mig. Jag tänker inte gå, jag tänker inte sova, jag kan inte an...

Kanske har jag blivit en martyr. Kanske är det så allt har påverkat mig, kanske lever jag i fast tro på "There will be a day when you wished you done a little evil for the greater good". Jag vet att det jag gör inte är rätt för mig, jag vet att det j...

Blir det någonsin bättre? Jag menar, när lär man sig att sluta kämpa emot tårarna? När behöver man inte kämpa längre?   En vecka utan skuggor. En vecka utan tårar och med leenden i dess ställe. Men nu kommer allt tillbaka. Divanen är under föns...

Inte en tår. Inget utbrott. Kanske har jag nått mitt mål, kanske har jag nått min gräns för vad en människa kan känna.   Jag kände reglerna, vi levde på gränsen. Det var bara en tidsfråga, det visste vi bådatvå. Men jag kommer alltid undra att om...

Bara en blick på honom så kom hela sommaren tillbaka. Känslan när jag såg honom gå in genom den där dörr sist, kvällens blickan och att gå hand i hand längs ån. Det sena nätterna med film och att cykla hem i morgondimman med MGMT - Time to pretend i ...