Nej, det är inget du ser. Det är inget jag kommer visa dig, eller tala om för dig ansikte mot ansikte. Det är bara där, någonstans under masken. Jag visar det inte. Jag är inte byggd så - var glad för det. Det är bara få tillfällen - som valborg - då det bryter igenom, och jag söker mörker och ensamhet för att låta det trösta mig. Alla vardagliga ljud förstärks av mörker. Och mörker är ingenting - det är inte en substans, det är inte en närvaro av något, det enda det är, är en frånvaro av ljus - men det är detta frånvarande jag söker, för att dela frånvarigheten i sig... "Det man inte ser, finns inte. Och det som inte finns, ser man inte."