Jag vill rymma igen, fly. Men om det är något jag borde veta så är det att man inte kan fly från allt. Det kommer alltid ikapp en, förr eller senare.

Jag har kommit på mig själv med att tänka att alla runt omkring mig kommer från andra världar än jag själv. Vi är alla olika människor. Vi tänker alla olika. Vi fungerar olika. Vi säger en sak, men menar en annan. Vi är ologiska och komplicerade. Så ja, på många sätt kommer vi alla från olika världar. Men är inte det bara.. jag vet inte, deprimerande?

Jag har slutat tro på saker - mänskligheten, människors godhet, kärlek. Jag har börjat förvandlas till en Amon.

Jakten på någon. Jag har fem, och ingen av dem får mig att känna något. Fem. Fem unika människor, och jag känner mig fortfarande lika död inombords. Jag vill inget annat än att hitta någon som förstår sig på mig. Inte ens jag förstår mig på mig. Jag är komplicerad, konstig, dumdristig, irrationell och ologisk. Hur ska någon någonsin kunna förstå sig på mig när jag inte ens gör det själv?