Varför stannar allt så fort jag får en bild av honom? Den borde inte stanna. Blicken borde inte fastna vid hans ögon, eller följa halsens struktur. Jag borde inte gilla vad jag ser. Jag borde inte ha bilderna alls.

Det jag borde är att... markera bilderna och trycka på delete, och sedan tömma papperskorgen. ...Men jag kan inte. Delete-knappen har plötsligt gömt sig...

Jag har äntligen glömt bort hans lukt. I stället för att vara lättad, försöker jag förbrillt att minnas den. Jag saknar till och med den dagen då jag åkte buss, och en man satte sig framför mig och hade samma parfym som han. Det förstörde de nästkommande dagarna, men nu vill jag ha dem tillbaka, och uppleva den bussresan om och om igen.

Varför kommer det alltid när jag har som minst tid med det? Jag har inte tid att sitta och gunga fram och tillbaka på golvet nu. Jag har inte tid att känna. Jag har inte tid att tänka tillbaka, inte tid med att låta det påverka mig och dra ner mig. Men inte heller kan jag stå emot det.

Även om jag visste att den här dagen komma... Och trots att jag redan var, ska vi säga krossad?, när det äntligen hände, så fyllde det mig inte av någonting. Ingen sorg, saknad eller hat. Ingenting. Det var när han använde adjektivet "len" i samma mening som predikatet "hennes" och kropp som fick bägaren att rinna över.

"Du är så djävla patetisk." Samma där - ingen känsla. För jag vet redan. Ja, jag är patetisk och barnslig - ända in till slutet. Och det finns ingenting någon kan göra åt det. Det finns inget han kan säga eller göra som sårar mig mer. Jag är omänsklig nu. Osårbar. U try to stop me.

Jag vill inte ha en till sån som han. Magistern.

G.i påminner för mycket om honom, och tanken på "filmkväll" får mig bara att må illa. Så jag gör något han skulle gjort - dricker, bara i måttliga mängder i jämförelse.

Det känns som att jag sakta sjunker. Som att vattenytan skvalpar högre och högre och nästan höjer sig över min mun. Och fastän jag kämpar emot rinner vattnet in i min mun och ner i mina lungor. Som gift är vattnet, och gör det svårt att andas.

Han hade rätt. Smärta är bra.

Jag måste sluta göra det, jag vet det. Jag har börjat lära mig tror jag. Jag brukar inte kolla på så många bilder innan jag loggar ut innan det är försent.