Val. Men aldrig några garantier. Val - utan att veta något om framtiden, utan att veta vad som är rätt och fel. Hur följer man sitt hjärta när man älskar båda? Man kan inte välja - man kan omöjligt välja.

Sluta andas, så stannar tiden. Var i kyla utan att känna den, så känner du dig oåtkomlig. Tar det någonsin slut? Ska det vara så svårt att vara hel?

Nej, han äger inte mig, men ja, han har en så pass stor makt över mig ändå. Varför? För jag inte vill ha en till N. För att jag är så sjukt trött på att gråta mig till sömns i ett år till, medan jag faller djupare och djupare ner tills någon äntligen drar upp mig igen bara för att komma upp till ytan och falla på nytt. Varför kan jag aldrig få se vad som är över ytan? Varför kan jag aldrig få se solen, blå himmel, måne, stjärnor?

Jag vill inte såra andra, men jag vill inte heller vara sårad själv. Tyvärr verkar det vara oundvikligt. Jag vill inte ens tänka på att inte välja någon av dem. Hur ska jag då andas? Jag har svårt med det redan nu. Jag skulle skrämma B åt vettet, S skulle bli orolig utan gräns, E skulle se att jag blitiv deprimerad igen. A skulle utgå från att P krossat mitt hjärta, och vilja prata om det, vilket jag inte skulle kunna utan att gråta...

Deja vu. Hemsk deja vu. Har/kommer jag välja fel igen? Hur många år kommer det krävas den här gången? Bara tre eller fler? Jag hatar är ett "Jag vet inte" inte duger som svar. Hur ska man kunna svara när man verkligen inte vet vad man vill, när frågan egentligen var "Vem vill du såra?". "Ingen" är det självklara svaret, men det finns inget sådant svar. Hur jag än gör sårar jag någon, så hur ska jag kunna välja?