Jag vet inte vad som är värst.. Att jag verkligen trodde att han skulle höra av sig och var hellycklig en kort stund, tills jag började tvivla; eller den stora besvikelsen efteråt när jag insåg att han verkligen inte skulle höra av sig varesig via mail eller sms.

 ''Så här lätt för att glömma hade du inte för ett år sen''.

Jag är inte ens värd en sms-taxa längre.

I ett hav av folk kan man fortfarande känna sig som den ensamaste på jorden. Ögon som ser, utan att riktigt se; sårar mer än ögon som inte ser alls. (Hur nu det är möjligt.) När man sitter i en stor gympasal där man spelar hög musik, verkar det fullt normalt att sätta på sin mp3 och lyssna där istället. Inte för att någon verkligen såg mig alls. Kanske har jag blivit för skicklig, men jag har blivit så otroligt van att bli hanterad som luft; som något som inte finns, att jag ibland blir förvånad över att jag ens blir sedd.

 

Hanna

17 mars 2008 09:40

Jag var väldigt glad över att du var där. Det värmde verkligen!

 

Vale

30 mars 2008 11:50

Jag var också glad. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hörde inte att du gick. Jag undrar hur jag är kvar här. Jag vill inte röra någonting, det kan ändra mitt minne.     Jag är det jag är, jag gör som jag vill, men jag kan inte gömma mig. Jag tänker inte gå, jag tänker inte sova, jag kan inte an...

Kanske har jag blivit en martyr. Kanske är det så allt har påverkat mig, kanske lever jag i fast tro på "There will be a day when you wished you done a little evil for the greater good". Jag vet att det jag gör inte är rätt för mig, jag vet att det j...

Blir det någonsin bättre? Jag menar, när lär man sig att sluta kämpa emot tårarna? När behöver man inte kämpa längre?   En vecka utan skuggor. En vecka utan tårar och med leenden i dess ställe. Men nu kommer allt tillbaka. Divanen är under föns...

Inte en tår. Inget utbrott. Kanske har jag nått mitt mål, kanske har jag nått min gräns för vad en människa kan känna.   Jag kände reglerna, vi levde på gränsen. Det var bara en tidsfråga, det visste vi bådatvå. Men jag kommer alltid undra att om...

Bara en blick på honom så kom hela sommaren tillbaka. Känslan när jag såg honom gå in genom den där dörr sist, kvällens blickan och att gå hand i hand längs ån. Det sena nätterna med film och att cykla hem i morgondimman med MGMT - Time to pretend i ...