Jag försvarar honom än, trots allt som hänt och inte hänt. Kanske bara en gammal vana, eller ett sätt att skynda honom när han inte längre kan göra det själv. Ibland saknar jag honom så mycket att det gör ont, ibland hatar jag honom bara... Ibland kan jag le när jag kommer ihåg något gammalt minne, som t ex det där armbandet jag köpte till honom som det stod ''Världens bästa pojkvän'' på. Han tog aldrig av sig det. Till slut hade bokstäverna nöts bort, och jag försökte förbrilt att fylla i dem (det gick aldrig så värst bra).

Det är otroligt hur vissa saker, vissa tillfällen i ens liv kan ätsa sig fast vid ens ögonlock som en film som man kan spela upp i minnet.

 Jag kommer ihåg alla känslor, allt jag såg och allt jag var med om på sveriges nationaldag -06. Upprymdheten jag hade på morgonen när jag vaknade. Hur jag knappt kunde sitta stilla i bilen på väg till KG. Hur jag hoppfult letade efter hans huvud i folkmängden, och fjärilarna i magen när jag hittade honom. Och sen, när Tess gick iväg för att kolla sin start tid: den lilla, oskyldiga kyssen som skulle ändra mitt liv. Hans kyss. Hur jag saknar den. Den gjorde mig knäsvag, och jag vlle inte sluta kyssa honom. Folk kollade på oss, men för första gången i mitt liv så brydde jag mig inte.

Alla som vi mötte på vägen till starten log mot oss, och vi log tillbaka.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hörde inte att du gick. Jag undrar hur jag är kvar här. Jag vill inte röra någonting, det kan ändra mitt minne.     Jag är det jag är, jag gör som jag vill, men jag kan inte gömma mig. Jag tänker inte gå, jag tänker inte sova, jag kan inte an...

Kanske har jag blivit en martyr. Kanske är det så allt har påverkat mig, kanske lever jag i fast tro på "There will be a day when you wished you done a little evil for the greater good". Jag vet att det jag gör inte är rätt för mig, jag vet att det j...

Blir det någonsin bättre? Jag menar, när lär man sig att sluta kämpa emot tårarna? När behöver man inte kämpa längre?   En vecka utan skuggor. En vecka utan tårar och med leenden i dess ställe. Men nu kommer allt tillbaka. Divanen är under föns...

Inte en tår. Inget utbrott. Kanske har jag nått mitt mål, kanske har jag nått min gräns för vad en människa kan känna.   Jag kände reglerna, vi levde på gränsen. Det var bara en tidsfråga, det visste vi bådatvå. Men jag kommer alltid undra att om...

Bara en blick på honom så kom hela sommaren tillbaka. Känslan när jag såg honom gå in genom den där dörr sist, kvällens blickan och att gå hand i hand längs ån. Det sena nätterna med film och att cykla hem i morgondimman med MGMT - Time to pretend i ...