Jag mailade och bad honom komma. Varför? Hur kunde jag vara så otroligt dum? Klart han inte kommer. Klart somfan att han inte kommer göra sig de besväret. 

Men om han skulle de... Om han skulle komma... De enda jag skulle känna skulle vara den växande, varma känslan inom mig. Hela kroppen skulle skaka... Jag skulle bli så obeskrivligt... glad. Men sen skulle jag bli nervös, när jag väl fattat att han verkligen var där. Vad skulle jag säga till honom? Omöjligt allt de jag skulle vilja säga. Hur kan man egentligen bli så nervös inför någon man varit ihop med? Någon man kunnat prata om allt med, utan att skämmas eller tycka att de är pinsamt? Han var mitt allt, och jag vet inte ens vad jag skulle säga till honom. Jag kan inte säga allt jag känner. Dels för att de skulle få mig att gråta. Dels för att det är så många känslor och frågor som far runt i mitt huvut, att släppa ut dem skulle bli extremt.

Jag har länge funderat på att faktist skriva ner allt i ett brev eller mail och skicka alla mina tanker till honom, men jag har aldrig gjort det. Jag är för feg. Jag vågar inte öppna mig helt för någon som tillsynes är en främling för mig. Det sårar mig att han är som en främling för mig... 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hörde inte att du gick. Jag undrar hur jag är kvar här. Jag vill inte röra någonting, det kan ändra mitt minne.     Jag är det jag är, jag gör som jag vill, men jag kan inte gömma mig. Jag tänker inte gå, jag tänker inte sova, jag kan inte an...

Kanske har jag blivit en martyr. Kanske är det så allt har påverkat mig, kanske lever jag i fast tro på "There will be a day when you wished you done a little evil for the greater good". Jag vet att det jag gör inte är rätt för mig, jag vet att det j...

Blir det någonsin bättre? Jag menar, när lär man sig att sluta kämpa emot tårarna? När behöver man inte kämpa längre?   En vecka utan skuggor. En vecka utan tårar och med leenden i dess ställe. Men nu kommer allt tillbaka. Divanen är under föns...

Inte en tår. Inget utbrott. Kanske har jag nått mitt mål, kanske har jag nått min gräns för vad en människa kan känna.   Jag kände reglerna, vi levde på gränsen. Det var bara en tidsfråga, det visste vi bådatvå. Men jag kommer alltid undra att om...

Bara en blick på honom så kom hela sommaren tillbaka. Känslan när jag såg honom gå in genom den där dörr sist, kvällens blickan och att gå hand i hand längs ån. Det sena nätterna med film och att cykla hem i morgondimman med MGMT - Time to pretend i ...