Jag vet vad som hände. Jag vet ATT det hände. Jag kan inte föreställa mig de ögonen fylla med något annat än godhet.

Jag minns gången jag fick höra den glada rösten första gången. Jag tog en promenad och gick längre och längre... Jag ville inte lägga på, någonsin.

Under den tiden jag hade honom hade jag alltid en anledning att gå upp på morngarna. Jag visste alltid vart jag skulle ringa om jag kände mig ensam och behövde tröst eller om jag bara hade tråkigt. Han var alltid där när ingen annan var det.

Ragnalf. Det var det han sa att jag hete när hans minsta lillasyster frågade vem han pratade med i telefon så mycket. ''Ragnalf... Min flickvän...'' Flickvän. Första gången han satte ord på vad jag var för honom, även om ''min låtsasflickvän som är upptagen'' skulle ha passat bättre.

En gång lagade han en midda åt oss två och tog kort på det och skickade i ett mms. Han hade lagt upp maten i form av ett N, ett M och ett hjärta däremellan. Han hade dukat med servetter, fin duk och tända ljus. Han ville ha någon att laga mat åt, sa han. Jag tror aldrig att jag var lika gullig, någonsin. 

 

Kaela

2 februari 2009 17:57

Du har fått en utmärkelse av mig.
hämta den på min sida

http://http.kaela.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hörde inte att du gick. Jag undrar hur jag är kvar här. Jag vill inte röra någonting, det kan ändra mitt minne.     Jag är det jag är, jag gör som jag vill, men jag kan inte gömma mig. Jag tänker inte gå, jag tänker inte sova, jag kan inte an...

Kanske har jag blivit en martyr. Kanske är det så allt har påverkat mig, kanske lever jag i fast tro på "There will be a day when you wished you done a little evil for the greater good". Jag vet att det jag gör inte är rätt för mig, jag vet att det j...

Blir det någonsin bättre? Jag menar, när lär man sig att sluta kämpa emot tårarna? När behöver man inte kämpa längre?   En vecka utan skuggor. En vecka utan tårar och med leenden i dess ställe. Men nu kommer allt tillbaka. Divanen är under föns...

Inte en tår. Inget utbrott. Kanske har jag nått mitt mål, kanske har jag nått min gräns för vad en människa kan känna.   Jag kände reglerna, vi levde på gränsen. Det var bara en tidsfråga, det visste vi bådatvå. Men jag kommer alltid undra att om...

Bara en blick på honom så kom hela sommaren tillbaka. Känslan när jag såg honom gå in genom den där dörr sist, kvällens blickan och att gå hand i hand längs ån. Det sena nätterna med film och att cykla hem i morgondimman med MGMT - Time to pretend i ...