Krogen i fredags. V skulle firas. Det gick bra till en början, när det bara var jag och killarna. Jag var egentligen ganska trött och ville hem, men jag stannade för V;s skull. Bara för att hålla honom glad... Han är gullig och underbar mot mig, så jag är det tillbaka. 

Allt eftersom tiden gick kom det mer och mer folk. Jag kände igen dem, men kände ingen. Ingen såg mig. Jag försvann liksom in i stolpen bredvid mig. V och Th såg mig. Såg att jag var trött. Såg att jag egentligen bara ville därifrån. Dom erbjöd sig att byta plats med mig så jag skulle komma in i konverationerna bättre, men jag tackade nej. Jag trivdes på min plats. Jag trivs alltid att sitta en bit utanför, helst i ett hörn eller med något att gömma sig bakom.

 

automatisktelefonsvarare

9 februari 2009 03:16

Om du vill prata om nått, har du mitt nummer..

Hoppas jag iaf. Det är svårt att göra som du skrev i sms;et, dagarna går förbi, sakta men säkert.. Man har alltid lika tråkigt, och snart ska man eventuellt flytta, för att inte känna en person.. Som vill prata med en, alltså..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hörde inte att du gick. Jag undrar hur jag är kvar här. Jag vill inte röra någonting, det kan ändra mitt minne.     Jag är det jag är, jag gör som jag vill, men jag kan inte gömma mig. Jag tänker inte gå, jag tänker inte sova, jag kan inte an...

Kanske har jag blivit en martyr. Kanske är det så allt har påverkat mig, kanske lever jag i fast tro på "There will be a day when you wished you done a little evil for the greater good". Jag vet att det jag gör inte är rätt för mig, jag vet att det j...

Blir det någonsin bättre? Jag menar, när lär man sig att sluta kämpa emot tårarna? När behöver man inte kämpa längre?   En vecka utan skuggor. En vecka utan tårar och med leenden i dess ställe. Men nu kommer allt tillbaka. Divanen är under föns...

Inte en tår. Inget utbrott. Kanske har jag nått mitt mål, kanske har jag nått min gräns för vad en människa kan känna.   Jag kände reglerna, vi levde på gränsen. Det var bara en tidsfråga, det visste vi bådatvå. Men jag kommer alltid undra att om...

Bara en blick på honom så kom hela sommaren tillbaka. Känslan när jag såg honom gå in genom den där dörr sist, kvällens blickan och att gå hand i hand längs ån. Det sena nätterna med film och att cykla hem i morgondimman med MGMT - Time to pretend i ...