Det är kallt överallt. 

Mindes gamla tider på vägen hem... När vi gick där hand i hand, låtsades... Solen sken på oss. Solen sken jämt på den tiden. Nu är den borta, precis som allt annat...

Skratt. Leenden. Passion. I andras närhet låtsades vi som att vi inte alls älskade varandra. Vem trodde vi att vi lurade, egentligen? Det var så uppenbart att vi var menade för varandra. Men allt försvann. Allt underbart, all glädje, allt älskat. Jag är ingen bra orienterare. Jag har bara dejtat dom. Jag tog fel väg. Jag bommade, hade kompassen upp- och ner, fastnade i ett kärr, kom los, rev mig på en lågt hängande gren, fastnade i en hagtornbuske, rev sönder kläderna. Vandrade in i en tidsmaskin tillbaka till medeltiden och blev skjuten i hjärtat av ett armborst, men överlevde. Pilen kunde man inte ta ut, då skulle jag förblöda. Blev sänd i exil, för ingen ville veta av mig. Gick vilse i mörket, ramlade ner i ett gruvhåll och svälte ihjäl. Kom tillbaka som plågoande och sjunger ut mina klagosånger och skrämmer folk på mils avstånd.

 

auto...

19 februari 2009 02:39

sjukt fint skrivet, blev helt kallsvettig när jag läste det, du kan verkligen trolla med orden

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hörde inte att du gick. Jag undrar hur jag är kvar här. Jag vill inte röra någonting, det kan ändra mitt minne.     Jag är det jag är, jag gör som jag vill, men jag kan inte gömma mig. Jag tänker inte gå, jag tänker inte sova, jag kan inte an...

Kanske har jag blivit en martyr. Kanske är det så allt har påverkat mig, kanske lever jag i fast tro på "There will be a day when you wished you done a little evil for the greater good". Jag vet att det jag gör inte är rätt för mig, jag vet att det j...

Blir det någonsin bättre? Jag menar, när lär man sig att sluta kämpa emot tårarna? När behöver man inte kämpa längre?   En vecka utan skuggor. En vecka utan tårar och med leenden i dess ställe. Men nu kommer allt tillbaka. Divanen är under föns...

Inte en tår. Inget utbrott. Kanske har jag nått mitt mål, kanske har jag nått min gräns för vad en människa kan känna.   Jag kände reglerna, vi levde på gränsen. Det var bara en tidsfråga, det visste vi bådatvå. Men jag kommer alltid undra att om...

Bara en blick på honom så kom hela sommaren tillbaka. Känslan när jag såg honom gå in genom den där dörr sist, kvällens blickan och att gå hand i hand längs ån. Det sena nätterna med film och att cykla hem i morgondimman med MGMT - Time to pretend i ...