Sjukt jobbig dag idag. Det fanns inget att göra på jobbet idag. Det kom inte en endaste liten leverans. Så jag städade på lagret och 'trollade' lite. Att kunna 'trolla' (på ett mirakulöst sätt kunna få plats med så mkt saker som möjligt på ett minimalt utrymme) är något man måste kunna när man jobbat på Lilla Rummet. Under hela den tiden man vistas ute i själva butiken måste man hela tiden verka glad och trevlig, vilket är väldigt jobbigt när man bara vill hem och försvinna in under täcket och sova bort allt.

Efter att plockat på lagret åt jag lunch (fruktsallad - bara för att jävlas med D), sen gick jag och köpte frukt till fikarummet på order av Lajla. I brist på annan sysselsättning började jag städa fikarummet också när jag kom tillbaka. Jag diskade allt som såg odiskat ut, torkade av bänkarna och micron och la upp frukten. Sen kom Helene och fikade och blåste upp en av dom där läskiga ballongerna. Hon visste inte att det var nått fel på dem och att vi fått in klagomål på att  dom helt plötsligt kan smälla. Jag flydde från fikarummet och stod bakom disken och vek små askar av paketpapper ist.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hörde inte att du gick. Jag undrar hur jag är kvar här. Jag vill inte röra någonting, det kan ändra mitt minne.     Jag är det jag är, jag gör som jag vill, men jag kan inte gömma mig. Jag tänker inte gå, jag tänker inte sova, jag kan inte an...

Kanske har jag blivit en martyr. Kanske är det så allt har påverkat mig, kanske lever jag i fast tro på "There will be a day when you wished you done a little evil for the greater good". Jag vet att det jag gör inte är rätt för mig, jag vet att det j...

Blir det någonsin bättre? Jag menar, när lär man sig att sluta kämpa emot tårarna? När behöver man inte kämpa längre?   En vecka utan skuggor. En vecka utan tårar och med leenden i dess ställe. Men nu kommer allt tillbaka. Divanen är under föns...

Inte en tår. Inget utbrott. Kanske har jag nått mitt mål, kanske har jag nått min gräns för vad en människa kan känna.   Jag kände reglerna, vi levde på gränsen. Det var bara en tidsfråga, det visste vi bådatvå. Men jag kommer alltid undra att om...

Bara en blick på honom så kom hela sommaren tillbaka. Känslan när jag såg honom gå in genom den där dörr sist, kvällens blickan och att gå hand i hand längs ån. Det sena nätterna med film och att cykla hem i morgondimman med MGMT - Time to pretend i ...