Det gör ont att tänka på det. Småsaker, alltid småsaker. Han som på ett sånt där filmiskt oskyldigt sätt plötsligt sträcker på sig i soffan, och ena armen bara råkar hamna runt ens axlar, och jag sen bara råkar bli jätte trött just då, och bara måste vila mitt huvud mot hans axel. Och där. Precis där tittar jag bort från datorskärmen, skakar på huvudet och tänker "Nej, jag vill inte tänka på det mer". Det spelar inte roll. Det spelar aldrig någon roll, och jag vill glömma bort just del delen. Det kommer aldrig vara bara han och jag.