Han var inte varit inne på msn nu på några dagar. Jag har mailat honom ändå, mest om strunt saker för att visa att jag inte tänker försvinna någonstans. Jag bad honom komma på stundentskivan i torsdags på BJ, men han kom nog inte. Inte för att jag hade räknat med det. Någon annan som däremot kom var K/R. En konstig känsla eftersom det enda jag ser när jag ser henne är hennes bror. Älskade M. "Du tror inte att jag hatar dig, va?" Nejnej, du fick din bror att göra slut med mig bara, kallade mig hora i ett offentligt forum och startade ett bråk där och baktalade mig. Nejdå, jag tror inte att du hatar mig... Inte det minsta! Åh, vilken lust jag hade att slå henne mitt i ansiktet med det jag vet om hennes bror och lilla rara H. Seriöst, det äcklar mig, och hon ringde och nästan skröt om det. "Vi var iaf kära". Vad FAN vet du om det? Om han gick till dig direkt efter mig så måste han fan varit desperat, vilket han nog var efetrsom han hotade med självmord strax efteråt. (Ja, så hemsk är du H. Jag har gillat dig korta stunder, men nu finns det inget jag avskyr mer.)
D backar upp mig som vanligt när det gäller "dom där knäppa galningana". Han är alltid där för mig, till och med den gången i forumet var han den enda som försvarade mig, trots att det var honom jag hade betragit i flera månader. Jag bryr mig inte om om han är jobbig ibland, inte förstår mig eller om han smittar mig med förkylning, han är där för mig och han älskar mig. Det är det som betyder nått.