Jag tror jag har gjort mitt livs misstag när jag valde att gå på den där skolan. Jag hatar allt som har med den att göra. Jag avskyr människorna i den. Jag hatar att gå dit där ingen ser en. Jag vill inte vara där mer. Två år med de där människorna räcker för min del. Se vad som hänt med mig. Se hur De har förstört mig. Jag har inga vänner där. Jag har knappt några egna vänner alls. Och ända sedan fiaskot i 9;an och sommaren i ettan litar jag inte på någon förutom D, B och Ml, och de räcker inte till. Inte ens till dem kan jag säga allt som tynger mig. Mest för att jag är rädd att de ska tröttna på att lyssna.

Utbrott. Tårar som floder. Jag vet inte om jag orkar ett år till. Säg att det kommer gå bra. Säg att du är där för mig. Bara det gör det bättre.