Han kan inte vara min. Han är inte min.

Jag är det lilla barnet igen som springer och gömmer sig när det börjar bli jobbigt, vetandes att det måste växa upp. Jag vill inte veta att sista gången jag kommer träffa honom kommer bli just den sista gången. Jag har kännt honom i lite över en vecka, och nu ska jag säga hejdå till honom, och kanske, kanske få träffa honom igen i jul? Jag är trött på att bli lämnad. Men han kan inte vara min. Han är inte min. Vi har ingen framtid. Vi var dömda redan från början.

Jag kan känna smaken av hans rökiga läppar, och jag saknar den. Jag, som inte ens tycker om att han röker - egentligen. Men det är en del av honom jag lärt mig acceptera.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hörde inte att du gick. Jag undrar hur jag är kvar här. Jag vill inte röra någonting, det kan ändra mitt minne.     Jag är det jag är, jag gör som jag vill, men jag kan inte gömma mig. Jag tänker inte gå, jag tänker inte sova, jag kan inte an...

Kanske har jag blivit en martyr. Kanske är det så allt har påverkat mig, kanske lever jag i fast tro på "There will be a day when you wished you done a little evil for the greater good". Jag vet att det jag gör inte är rätt för mig, jag vet att det j...

Blir det någonsin bättre? Jag menar, när lär man sig att sluta kämpa emot tårarna? När behöver man inte kämpa längre?   En vecka utan skuggor. En vecka utan tårar och med leenden i dess ställe. Men nu kommer allt tillbaka. Divanen är under föns...

Inte en tår. Inget utbrott. Kanske har jag nått mitt mål, kanske har jag nått min gräns för vad en människa kan känna.   Jag kände reglerna, vi levde på gränsen. Det var bara en tidsfråga, det visste vi bådatvå. Men jag kommer alltid undra att om...

Bara en blick på honom så kom hela sommaren tillbaka. Känslan när jag såg honom gå in genom den där dörr sist, kvällens blickan och att gå hand i hand längs ån. Det sena nätterna med film och att cykla hem i morgondimman med MGMT - Time to pretend i ...