Så mycket jag vill säga. Men jag låter bli. Jag vill inte betunga dig mer än vad jag redan göra. Jag vet att du inte har det lätt och att du hatar det här. Så jag ska inte göra det värre. Nej, det finns inget jag önskar mer än att ha dig hos mig, hålla din hand, pussa din panna och skämma bort dig. Sånt du är värd. Och ja, du hade rätt när du sa att jag inte kände dig, men jag tror inte det skulle skrämma iväg mig. I've been through worse.

"It can never be. Vänta inte på mig." Vänta? Nej, jag tänker inte vänta. Jag tänker minnas, drömma, hoppas och kanske ära minnet av dig i mitt nya projekt.

En dag kanske jag berättar allt det här för dig. En dag, någon gång.

Jag saknar dig, och du svarar alltid "=) Söt" ett dygn senare.

Kanske är det fär att jag alltid antingen bara ser gott i människor eller bara ont. Du är god, så jag tror allt du säger. För varför skulle du ljuga för mig? Vad har du att vinna och förlora? För även när du sträcker ut händerna och säger "Här, här, och här valde jag fel väg. Här var jag ett svin." så bryr jag mig inte om det. Ja, det var fel. Men hos dig var jag ouppnålig. Du säger att du inte är speciell, men du vet inte hur otrolig du är. Jag lider gärna för dig, åt dig, istället för med dig.

Just nu, just idag, bryr jag mig inte ens om att jag kanske vara var någon för dig. Just idag, just nu, vet jag att du inte är sådan. Men vad vet jag vad jag vet imorgon. Jag lever med mina illutioner.

 

N

17 augusti 2010 02:03

Kika gärna in på min blogg och se om den intresserar dig! :)

http://ndk.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hörde inte att du gick. Jag undrar hur jag är kvar här. Jag vill inte röra någonting, det kan ändra mitt minne.     Jag är det jag är, jag gör som jag vill, men jag kan inte gömma mig. Jag tänker inte gå, jag tänker inte sova, jag kan inte an...

Kanske har jag blivit en martyr. Kanske är det så allt har påverkat mig, kanske lever jag i fast tro på "There will be a day when you wished you done a little evil for the greater good". Jag vet att det jag gör inte är rätt för mig, jag vet att det j...

Blir det någonsin bättre? Jag menar, när lär man sig att sluta kämpa emot tårarna? När behöver man inte kämpa längre?   En vecka utan skuggor. En vecka utan tårar och med leenden i dess ställe. Men nu kommer allt tillbaka. Divanen är under föns...

Inte en tår. Inget utbrott. Kanske har jag nått mitt mål, kanske har jag nått min gräns för vad en människa kan känna.   Jag kände reglerna, vi levde på gränsen. Det var bara en tidsfråga, det visste vi bådatvå. Men jag kommer alltid undra att om...

Bara en blick på honom så kom hela sommaren tillbaka. Känslan när jag såg honom gå in genom den där dörr sist, kvällens blickan och att gå hand i hand längs ån. Det sena nätterna med film och att cykla hem i morgondimman med MGMT - Time to pretend i ...