Han hade nya bilder i sitt album. Han blir jämt så fin på kort. Att veta att just där, strax under födelsemärket på halsen, har jag haft mina läppar, känt hans lukt, hans varma kropp. Fan att man inte kan svepa in sig i sina drömmar och låta sig försvinna in i dem, istället för att bara sitta och se tillbaka på det.
Jag vill tro att jag vet vem han är - inners inne. Att han är mer av den han var när vi träffades första gången. Men jag vet aldrig vart jag har honom. Han är någon. Ibland är han tuff, ibland är han kärlekssam och flörtig och ibland, men mycket sällan, visar han att han har en känslosam sida också under den hårda ytan. Ibland kan vi sitta i timmar och prata om den gamla tiden. Vad vi sa och gjorde och vad vi ångrar att vi inte gjorde, vad som inte hände, vad vi kände och tänkte. Han har den hårda ytan uppe alltför ofta, men det är nog lika bra. Jag vill inte känna mer för honom.  Han är inte för mig. Vi diskuterade det när  det ännu låg oss nära hjärtat. Nu har det runnit ut i sanden, alltihop. Alla känslor och tankar. Vi låtsas inte om det längre. Vi är oss själva här i verkligheten, och här är vi så olika. Jag är alltid där för honom, men jag har tappat mitt värde. Vi har inget att prata om längre. Jag har slutat fråga om och när han vill ses. Allt är verklighet nu. Bara sorglig verklighet....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hörde inte att du gick. Jag undrar hur jag är kvar här. Jag vill inte röra någonting, det kan ändra mitt minne.     Jag är det jag är, jag gör som jag vill, men jag kan inte gömma mig. Jag tänker inte gå, jag tänker inte sova, jag kan inte an...

Kanske har jag blivit en martyr. Kanske är det så allt har påverkat mig, kanske lever jag i fast tro på "There will be a day when you wished you done a little evil for the greater good". Jag vet att det jag gör inte är rätt för mig, jag vet att det j...

Blir det någonsin bättre? Jag menar, när lär man sig att sluta kämpa emot tårarna? När behöver man inte kämpa längre?   En vecka utan skuggor. En vecka utan tårar och med leenden i dess ställe. Men nu kommer allt tillbaka. Divanen är under föns...

Inte en tår. Inget utbrott. Kanske har jag nått mitt mål, kanske har jag nått min gräns för vad en människa kan känna.   Jag kände reglerna, vi levde på gränsen. Det var bara en tidsfråga, det visste vi bådatvå. Men jag kommer alltid undra att om...

Bara en blick på honom så kom hela sommaren tillbaka. Känslan när jag såg honom gå in genom den där dörr sist, kvällens blickan och att gå hand i hand längs ån. Det sena nätterna med film och att cykla hem i morgondimman med MGMT - Time to pretend i ...