Vad faaan vad det som hände, egentligen? Var det verkligen så länge sen som vi två satt nere vid ån tillsammans en sommar eftermiddag och åt kalla hallon, direkt från icas frysdisk? Var det så länge sen som jag på torsdagslunchen och håltimmen efter gick ner till ån, satte mig i gräset i solen och bara pratade med honom i telefon? Jag älskade att prata med honom... Han lyste upp min vardag bättre än solen, och jag älskade honom för det. Ett kort tag trodde jag verkligen att jag betydde något för honom också. Men så man kan missta sig på personer. Allt är borta nu. Men bilderna i mitt huvud stannar kvar. Orden finns också, men suddiga och långt bak. Sårad. Sårad över att komma ihåg allt vi drömde om. Allt det som kunde blivit verklighet - och skulle blivit nu i år. "Jag kommer till dig, bara jag hittar en lägenhet och ett jobb. Jag kommer, så fort R gått ut skolan. Jag kan inte lämna henne just nu." "Lovar du att bo hos mig när jag kommer?" Jag lovade. Men han kom aldrig. Och även om han gjorde så skulle han inte höra av sig. För vem är jag? -Just det: Absolut ingen alls. Det har jag aldrig varit.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hörde inte att du gick. Jag undrar hur jag är kvar här. Jag vill inte röra någonting, det kan ändra mitt minne.     Jag är det jag är, jag gör som jag vill, men jag kan inte gömma mig. Jag tänker inte gå, jag tänker inte sova, jag kan inte an...

Kanske har jag blivit en martyr. Kanske är det så allt har påverkat mig, kanske lever jag i fast tro på "There will be a day when you wished you done a little evil for the greater good". Jag vet att det jag gör inte är rätt för mig, jag vet att det j...

Blir det någonsin bättre? Jag menar, när lär man sig att sluta kämpa emot tårarna? När behöver man inte kämpa längre?   En vecka utan skuggor. En vecka utan tårar och med leenden i dess ställe. Men nu kommer allt tillbaka. Divanen är under föns...

Inte en tår. Inget utbrott. Kanske har jag nått mitt mål, kanske har jag nått min gräns för vad en människa kan känna.   Jag kände reglerna, vi levde på gränsen. Det var bara en tidsfråga, det visste vi bådatvå. Men jag kommer alltid undra att om...

Bara en blick på honom så kom hela sommaren tillbaka. Känslan när jag såg honom gå in genom den där dörr sist, kvällens blickan och att gå hand i hand längs ån. Det sena nätterna med film och att cykla hem i morgondimman med MGMT - Time to pretend i ...