Han försvann lika snabbt som han kom. Jag visste att det var för bra för att vara sant, inners inne. Jag vet inte om det är bäst så här eller inte. Det är underbart att vara obeskrivligt lycklig ett tag, att kunna andas mycket lättare, känna att allt inte är förlorat, att det alltid finns hopp.

Det var inga långa, viktiga meningsskildringar, inga långa utläggningar om vad som hände. Det var korta meningar, för andra, värdelösa ord och meningar. Men det var ord från honom, i all dess magnifika gramatiska fel-het, precis så som jag älskar den. Blåbärspaj kl. 22 på kvällen. Jag tyckte att det var en konstig vana innan jag 'kommit in i familjen'. Sen var det något självklart.
"Jag har byggt en ny dator sen vi sågs sist". Den meningen fick mig att le. Just den meningen sprudlade så mycket N att det är svårt att hitta ett bättre exempel. Så otroligt random, helt "På-tal-om-att-köpa-en-dator-utan-dvd-läsare". Jag saknar hans glada humör och hans syn på livet och allt annat. Allt med honom är annars så...Lätt och rätt. Lätt om man känner honom. Lätt om man varit så nära honom som jag varit. Allt med honom kändes alltid rätt. Även efter, när vi var på djupt vatten och jag var tvungen och göra mitt val. Jag trodde och hoppasdes verkligen att han skulle stanna för min skull... Men jag klandrar honom inte. Man vill inte dela med sig av något som varit bara ens egen. Jag vet inte ens om vi skulle överlevt det. "Vi" var det enda vi såg. "Vi,vi,vi", ingen annan. Det var inte det här vi hade planerat.

Platser som aldrig försvinner, platser som innehåller minnen.

• Knivsta - OL-tävningen som ändrade mitt liv. Träffade N för första gången. Han frågade om jag ville bara med på fotboll. För första gången i mitt liv funderade jag på att säga "Ja, gärna!", men bara pga honom, förstås.
• Linnés klubbgård - datum: 06-06-06. Tisdag, Sverigesnationaldag och dagen vi blev ihop. Det var Linné-tävlning. Jag var där med T och hennes mamma. Så fort jag och N lämnades ensamma... Tja, nu ska vi inte gå in på detaljer, men jag fick ont i vaderna av att stå så länge. När jag följde honom till TC fullkomligt strålade vi nog båda två, och alla vi mötte på vägen log åt oss (honom) och han la armen bestämt om min midja, som att visa att jag var bara hans.
• Lännabadet - Vi åkte moppe dit. (Censurerar detaljer som är för personliga.)
• Bällinge eller Björklinge (glömt vilket) - Film-maraton hos P. Eftersom vi var det enda 'Paret' där fick vi dela på en säng medans de andra fick ta golvet. Precis så det ska vara! 
• Dannemora bruk - dagen efter. Det var kallt att åka moppe kl 7 på morgon i oktober i  1 timme, men dte var skönt att sen ligga nerbäddade i soffan under en filt, båda under samma såklart.
• Siba vid Maxi - Där vi gick för att fördriva tiden i väntan på att SE skulle komma hem. Vi kom närmre och närmre varandra och på hemvägen började vi hångla i busskuren Stenhällen. Jag frös jag var dyvåt av regnet, men jag brydde mig inte. Efter tre dagar hade jag gjort slut med SE.
• Uppsalahögar vid Valborg, -07. Jag ville inte bryta traditionen, men inte heller gå dit ensam. D ville inte följa med mig. N kom så fort jag bad honom. Efteråt låg vi i min säng, tittade på tv intill småtimmarna och åt marabouchoklad som han haft i sin innerficka på jackan. Fläckarna finns kvar. Det gick någon gammal polis-serie på femman och vi försökte gissa vilket inspelningstalev var. Jag vann, som vanligt. Och det fick jag sota för. Han kittlade mig tills jag nästan skrek högt. 
• Stensture-monumentet - Sorg. Som vår sista utpost när vi hade allt att förlora. Om viljan hade varit nog för att vinna så hade vi gjort det flera gånger om. 
• Vardagssoffan, en våning ner. Där allt verkligen gick förlorat. 
• Kommer inte på mer just nu faktiskt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hörde inte att du gick. Jag undrar hur jag är kvar här. Jag vill inte röra någonting, det kan ändra mitt minne.     Jag är det jag är, jag gör som jag vill, men jag kan inte gömma mig. Jag tänker inte gå, jag tänker inte sova, jag kan inte an...

Kanske har jag blivit en martyr. Kanske är det så allt har påverkat mig, kanske lever jag i fast tro på "There will be a day when you wished you done a little evil for the greater good". Jag vet att det jag gör inte är rätt för mig, jag vet att det j...

Blir det någonsin bättre? Jag menar, när lär man sig att sluta kämpa emot tårarna? När behöver man inte kämpa längre?   En vecka utan skuggor. En vecka utan tårar och med leenden i dess ställe. Men nu kommer allt tillbaka. Divanen är under föns...

Inte en tår. Inget utbrott. Kanske har jag nått mitt mål, kanske har jag nått min gräns för vad en människa kan känna.   Jag kände reglerna, vi levde på gränsen. Det var bara en tidsfråga, det visste vi bådatvå. Men jag kommer alltid undra att om...

Bara en blick på honom så kom hela sommaren tillbaka. Känslan när jag såg honom gå in genom den där dörr sist, kvällens blickan och att gå hand i hand längs ån. Det sena nätterna med film och att cykla hem i morgondimman med MGMT - Time to pretend i ...