Hans tåg var försenat. Jag blev ännu mer nervös.
Under armen bar han min dator. Han lyften den lika lätt som om det var en tom karton.
Buss hem till mig. Det gick snabbt att koppla ut den gamla datorn och in den nya. Vi fikade på chokladkakan han hade beställt,såg plötsligt att vi var tvungna att åka in till stan igen. Tiden går jämt så fort med honom och så långsamt utan honom.