Kanske har vi visst en framtid. Kanske skulle det faktiskt fungera?

Djupa andetag, låta tårarna rinna. "Det kommer att gå bra, det kommer att gå bra..." Djupa andetag, inte se någon i ögonen. "Det kommer att gå bra, det kommer att gå bra..." Hittar ingen tröst i orden. Hur ska det kunna gå bra?
Ett tyst rop på hjälp - jag famlar i mörkret. Snälla, hjälp mig någon! Men ingen hör.

Alla känslor kommer på en gång. Jag kurar ihop mig i tågsätet och ser ur genom fönstret. Höjer musiken en aning till för att den ska överrösta upproret inom mig. "Bara lite till, sen är kommar jag att bli hel igen, bara lite till..." Men jag blir aldrig hel - alltid två viljor.

Jag vill alltid ha mer av honom - mer närhet, mer tillkännagivande - mer öppenhet. Men det blir aldrig mer, men ändå fortsätter jag skrika på mer - för jag lever på hoppet.

         Kanske är jag kär. Kanske älskar jag honom. Han gör mig hel. Han får mig att känna mig bättre - mer levande. Men skulle det göra det mer rätt?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hörde inte att du gick. Jag undrar hur jag är kvar här. Jag vill inte röra någonting, det kan ändra mitt minne.     Jag är det jag är, jag gör som jag vill, men jag kan inte gömma mig. Jag tänker inte gå, jag tänker inte sova, jag kan inte an...

Kanske har jag blivit en martyr. Kanske är det så allt har påverkat mig, kanske lever jag i fast tro på "There will be a day when you wished you done a little evil for the greater good". Jag vet att det jag gör inte är rätt för mig, jag vet att det j...

Blir det någonsin bättre? Jag menar, när lär man sig att sluta kämpa emot tårarna? När behöver man inte kämpa längre?   En vecka utan skuggor. En vecka utan tårar och med leenden i dess ställe. Men nu kommer allt tillbaka. Divanen är under föns...

Inte en tår. Inget utbrott. Kanske har jag nått mitt mål, kanske har jag nått min gräns för vad en människa kan känna.   Jag kände reglerna, vi levde på gränsen. Det var bara en tidsfråga, det visste vi bådatvå. Men jag kommer alltid undra att om...

Bara en blick på honom så kom hela sommaren tillbaka. Känslan när jag såg honom gå in genom den där dörr sist, kvällens blickan och att gå hand i hand längs ån. Det sena nätterna med film och att cykla hem i morgondimman med MGMT - Time to pretend i ...