Nej, det är inget du ser. Det är inget jag kommer visa dig, eller tala om för dig ansikte mot ansikte. Det är bara där, någonstans under masken. Jag visar det inte. Jag är inte byggd så - var glad för det. Det är bara få tillfällen - som valborg - då det bryter igenom, och jag söker mörker och ensamhet för att låta det trösta mig. Alla vardagliga ljud förstärks av mörker. Och mörker är ingenting - det är inte en substans, det är inte en närvaro av något, det enda det är, är en frånvaro av ljus - men det är detta frånvarande jag söker, för att dela frånvarigheten i sig... "Det man inte ser, finns inte. Och det som inte finns, ser man inte."

Du vet inte vad jag tänker på. Försök inte förstå. Jag är i mitt skal nu. Ingen kommer åt mig.

Även om jag visste att den här dagen komma... Och trots att jag redan var, ska vi säga krossad?, när det äntligen hände, så fyllde det mig inte av någonting. Ingen sorg, saknad eller hat. Ingenting. Det var när han använde adjektivet "len" i samma mening som predikatet "hennes" och kropp som fick bägaren att rinna över.

"Du är så djävla patetisk." Samma där - ingen känsla. För jag vet redan. Ja, jag är patetisk och barnslig - ända in till slutet. Och det finns ingenting någon kan göra åt det. Det finns inget han kan säga eller göra som sårar mig mer. Jag är omänsklig nu. Osårbar. U try to stop me.

Jag vill inte ha en till sån som han. Magistern.

G.i påminner för mycket om honom, och tanken på "filmkväll" får mig bara att må illa. Så jag gör något han skulle gjort - dricker, bara i måttliga mängder i jämförelse.

Det känns som att jag sakta sjunker. Som att vattenytan skvalpar högre och högre och nästan höjer sig över min mun. Och fastän jag kämpar emot rinner vattnet in i min mun och ner i mina lungor. Som gift är vattnet, och gör det svårt att andas.

Han hade rätt. Smärta är bra.

You are allowed to dream. You are allowed to hope. And you are allowed to play with the fire - as long as you dont get hurt.

When you dont have anything who fence you in, - when you are free as a bird - why hold back? Why stand still when you dont have any walls or fences around you? Why dont you run straight out there, to the freedom?

    Because walls maybe fences you in, but they also keep things out. Because walls also mean safety. You can break them and build new ones. You can make them stronger. You can lock yourself in.

    Walls is like habits. Why break them, when they make you feel safe? And why make new ones, when you are happy with the ones you've got?

Jag måste sluta göra det, jag vet det. Jag har börjat lära mig tror jag. Jag brukar inte kolla på så många bilder innan jag loggar ut innan det är försent.