Inte en till. Jag orkar inte med en till med förväntningar om någonting mer än meningslöst och obetydande flörtande. För grejen är, jag vill inte ha något mer just nu. Jag är trött på lögner och vet inte längre vem jag kan lita på och vem jag inte bör umgås med. Det jag vill och borde är aldrig desamma. Så jag slutar bry mig och bara gör, med viss hänsyn till andra.

It's worse. How can it allways get worse?

Det var inte stund för tårar, plöstligt var det bara där. Bilderna. Jag chockas fortfarande över hur exakta bilder jag kan måla upp i mitt huvud - hur ljuset sipprar in genom de halvt vinklade persienerna, täcketöver våra underkroppar, jag framför honom, hans armar runt mig och hur hans fingrar leker över min kropp. Det som var min vardag. Det som inte borde påverka mig längre, men som fortfarande gör.

När vattnets hetta aldrig smärtar tillräckligt, inte bränner som den ska - och mängden vatten aldrig tycks skölja bort känslan och tanken på att man gjort det igen och tvålens lukt aldrig överträffar lukten av något obekant.

Som ett lager; en tun hinna av en obehaglig känsla som inte går att tvätta bort - för där är den, fastetsad, tills tiden nöter bort den.

Just because I'm hurting
Doesn't mean I'm hurt
Doesn't mean I didn't get
What I deserved
No better and no worse

Smicker ändrar inte faktum. Och faktum försvinner inte. De kanske suddas ut, bleknar i kontrast med det positiva, men det finns alltid där. 

Det goda försvinner och man undrar om det verkligen avr så bra, trots allt, eller om det kanske bara var en dröm, tolkad efter stundens ingivelser och vällevererade repliker. Men återigen, smicker ändrar inte faktum. Faktum är att fakta alltid segrar i slutet.

Varför är svin lättare att hitta än lojala hundar utan ägare?

Say that I'm changed
Say I'm different

Maybe I finally understand

Say I've let go

Say that it's obvious

I tell myself over and over

And over and over again

Jag har varit en dåre. Jag var en dåre  när jag trodde att jag skulle klara det här. Jag var en dåre som var med Levo och A och de andra saker jag gjort och inte är helt stolt över.

Jag har varit en dåre, och att inse det en sen natt - att på en gång, ett hårt slag i magen som får en att vakna med ett ryck... Man fastnar vid orden "Jag är en dåre" och skapar dem till ett mantra som man upprepar om och om och om igen tills man somnar av trötthet.

Enkla frågor blir helt plöstligt svåra att besvara. För vad ska man svara? Vad är rätt? Vad är bäst?

Förväntningar när man inga bär ha.

Han tar det till en helt ny nivå. Oskyldig, men ändå rakt på sak. Lagom flörtig, lagom tillbaka dragen. Lagom normal/invecklad. Han gör det okej. "Vi får se vad som händer" - precis som att vi redan har en framtid. En trygghet att det fortfarande kommer finnas där och att vi tar hand om det då - Idag är idag. Idag är det vi ångrar imorron.