Hur man kan påstå sig älska någon som man inte längre pratar med?

Jag ler mina falska leenden med glans

Om du bara var här, om jag bara visste vart du fanns.

Du - som känt mig i hundratals år

När jag påminns om dig fäller jag alltid en tår

Allt som jag minns, allt du sagt

Jag täner på det dag som natt

Hur vi skratta och hur vi grät

Dina lyckliga ögon när du hade mig i knät

Dag efter dag - tiden går

Men inget kommer läka mina sår

Det enda du lämnade kvar hos mig

Var saker som påminner mig om dig

Vi älskade varandra - vem sa att kärleken var svår?

Vi hade en framtid, Du och jag - den var vår

Men nu är du borta, min älskade vän

Må lyckan vara med dig, vart du än hän

För mig har den lämnat, nu och förallti

Minnas kommer jag alltid, men hoppas - den tiden är förbi.

Mitt rum fullständigt badar i solljus och värme och ljus underbarhet, medan jag själv drar täcket över huvudet igen för att gömma mig för det. Den Mörka sidan och Den Ljusa sidan. Gott och Ont. Men behöver mörkret vara ont? Mörker kan vara bra. Älvor tycker om att dansa i mörkret. Älvor är goda ting.

Ett hårt grepp om min axel så jag inte faller i mörkrets djup

En säkerhetslina runt livet - man ska inte ta något för givet

En vän ska svika, en kärlek kan försvinna

Kvar blir man med minnen som river, smärtar och sårar

Minnen som driver en till tårar.

Kärlek suger..

Hon är äntligen tillbaka, efter nästan ett år. Nu är allt som de var förut igen. Eddie & Freddies adventures  is back. Hon ger mig modet tillbaka, jag har saknat henne så.

My wall is gone. Love and injurde, lost and here.

What should I do, how can it be

Few words on a screen, and i remember.

I see your face i my mind

how could I not

remember your tears and your misary.

Your fears and wishes

Hope and dreams

All fade away, all fade away

And you dies infront of me, just because of me.

Allt behöver inte vara svart och vit bara för att det är i de färgerna vi målar världen. Inget blir som vi tänkt från början. Ibland blir det bättre, även om anledningen inte var den bästa.

Man kan åka utomlands till ett fjäran land, och lämna allt det kära, välbekanta, trygga bakom sig. Men när man väl kommer hem igen, så är man inte samma person. Man har upplevt nya saker. Träffat nya människor.

Ibland känns allt så meingslöst. Ibland glömmer man bort meningen med de som annars känns så självklart. Precis som om man tappat greppet, och försöker förbrillt att få ett nytt, bättre grepp. Livet är som att försiktigt treva sig fram genom ett becksvart rum. Man vet aldrig när det tar slut. Tar man ett steg för långt kan man falla, och om man tar ett steg för kort kan ens liv förändras.

Tänk att man kan tröttna så mkt på att gråta sig till sömns, att man börjar gråta utan att man till slut inte riktigt vet varför. Ibland är det bara över små saker, ibland för att det man så länge gömt sig från hittat fram till en igen. Man kan inte gömma sig föralltid - men tänk så mkt bättre det skulle vara om man kunde.

Jag kommer alltid att komma ihåg den ömheten, för den ömheten var unik.

En del av mig är lycklig, en annan olycklig. En del av mig saknar honom, en annan hatar honom. Vill inte glömma bort, men vill inte heller komma ihåg.