Rädd. Rädd för att förlora värde. Jag önskar honom all lycka i världen - men om han gör det... Då skulle han inte behöva mig längre som stöd. Han skulle inte ringa mig så fort det var något. Han skulle nog inte vända sig till mig alls. Jag vill känna mig behövd. Som att någon faktiskt vill att jag finns överhuvudtaget.

Söndag. Vaknar tidigt med solen i ögonen. Slänger iväg ett sms till D, bara för att chocka honom med att jag också kan vara vaken kl 9 på morgon. Märker att jag fått ett sms från lilla V också. Översatte A fine frenzy-låten, bara för att den ska kännas mer.

Söndag = Bones, Beck, Skins och Criminal Minds. Nu när jag möblerat om kan jag sitta i sängen och titta på tv samtidigt som jag är inne på msn och pratar med MS, MKL och D.

Jag ska låta M.S eller MKL kidnappa mig nästa helg. Jag vill verkligen inte vara hemma då... MKL förstår nog. Han är inte som andra. Han är som en storebror. Han säger rätt saker, och jag vet att han skulle ta hand om mig om det skulle behövas. Han är en sån man litar på... Onsdagen på lovet när vi varit på Williams, och dom andra skulle till max och äta... Det var en av dom bästa kvällarna på länge, länge. Han sa precis det jag behövde höra. Han dömde inte. Det framgick dock hur lite han egetligen vet om mig.
Han klappade mig lätt på knät och sa att det skulle ordna sig. Han är nog den första som faktiskt sagt de till mig. Jag svälter i brist på dem, utan att någon förstår det.  Det kommer att ordna sig, sa han. Det kommer att gå bra. Men när lär man sig att andas igen? När börjar man leva som en normal människa? Jag fryser fast jag vet att det är jätte varmt inne på mitt rum.  Hurghadaparfymen har i alla fall slutat lukta så mycket.

Hurghada... Det var så mycket bättre där när jag väl hade träffat M.S och var med honom varje vaken minut. När allt annat känns svart och kallt tänker jag alltid tillbaka på när han och jag satt på stranden i natten och lyssnade på havet. Vi är båda överrens om att ingen av oss varit med om något mer romantiskt. Att bara sitta där, ensamma...Vi ville sno hotelets båt och rymma bort. Bort från all verklighet. Bort med vår drömvärld. Och nu, nästan ett år senare undrar vi varför vi egentligen inte gjorde det. M.S i hurghada och M.S hemma är inte samma person. Jag var inte heller samma person, men det var just det som var tjusningen. När vi var där, i en annan kontinent kunde vi äntligen vara oss själva. Där var jag lite lagom självgod och retade honom för hans dialekt, han var min rakamotsats tills det kom till hans dialekt. Men när det rådde en tystnad.. en sån där skön, förstående tystnad när man bara vet att den andre tänker exakt samma sak... Inte förän då var vi nog verkligen oss själva.

Dagen vi skulle åka hem var sorlig. Vi visste inte om vi någonsin skulle ses igen. När vi skulle gå till strandbaren för att ta en sista drink höll vi krampaktigt varandras händer - Ingen av oss ville åka och lämna allt. Hemma fanns verkligheten, medans vi ville leva i drömmen där ingen verklighet eller hem fanns. Hade jag inte vågat börja prata med honom den där dagen hade veckan varit förstörd. Istället hade jag någon att vara med 24/7. Han var där på frukosten, lunchen och middagen och hela tiden där imellan. Han slapp flörtande servitörer och fick inte några drinkar skickade till sitt bord, men allt jag upplevde i Hurghada upplevde han också. 

Your fingertips across my skin
The palm trees swaying in the wind
Images

You sang me Spanish lullabies
The sweetest sadness in your eyes
Clever trick

I'd never want to see you unhappy
I thought you'd want the same for me

Goodbye my almost lover
Goodbye my hopeless dream
I'm trying not to think about you
Can't you just let me be

So long my luckless romance
My back is turned on you
I should have known you'd bring me heartache
Almost lovers always do

We walked along a crowded street
You took my hand and danced with me
Images

And when you left you kissed my lips
You told me you would never
Ever forget these images
No

I'd never want to see you unhappy
I thought you'd want the same for me

Goodbye my almost lover
Goodbye my hopeless dream
I'm trying not to think about you
Can't you just let me be

So long my luckless romance
My back is turned on you
I should have known you'd bring me heartache
Almost lovers always do

I cannot go to the ocean
I cannot drive the streets at night
I cannot wake up in the morning without you on my mind

So you're gone and I'm haunted
And I'll bet you are just fine
Did I make it that easy to walk right in and out of my life

Goodbye my almost lover
Goodbye my hopeless dream
I'm trying not to think about you
Can't you just let me be

So long my luckless romance
My back is turned on you
I should have known you'd bring me heartache
Almost lovers always do

Då det har kommit till min vetskap att vissa onödvändiga personer - Jag vänder mig mest till dig som är värre tyran än Stalin, stinker som kattskit - ovidkommande och stickande - och som inte vet att incest är olagligt, men som ändock lever upp till sin blond-het (fejk eller inte - både yttre och inre) och med oanade existerande sattser av hjärnsubstans - läser (möjligen följer) min blogg. Till dig säger jag detta: ENJOY.  När ska du ha råd att köpa dig ett liv på tradera?

~~ 

Haha, läste just Isbjörnens blogg. Me love! SÅ jävla underbar! Extra kul när man träffat alla som är med. V tipsade mig (V- du börjar bli för dyr för mig. 100 kr borta på två dagar?)

JOBB! Jobbat idag :) Srsly, dom behöver mig. Ingen annan har kompetensen som behövs för att städa ur förrådet. Faktiskt. Och ingen failar och muntrar upp stämningen så pass mkt över en ynka liten ljus-sak-med-propeller-uppe-på. Fail on me :)

Hmm.... Annat kul... Williams på freda som vanligt... Mkt telefonsamtal. OMNOMNOM :D hmm. Oskar ska få sova i fåtöljen inatt. Orkar inte med honom längre. Dessutom tror både han och jag att Mimmi inte tycker om honom :/

Fortfarande inget svar på mailet. V vill att HV ska följa med ut igen så han kan charma henne. :P (förlåt, men jag vet att du vill ;) ) Btw V, du gör flogsta- g:a uppsalabussresan att gå såååå snabbt :O

"Det gör inte ont för att jävlas. Det gör ont för att det läker."

Tänk om allt kunde vara lika enkelt. Tänk om det faktiskt fanns en mening med allt man känner och tänker och får vara med om.

Lyssnar på Säkert, funderar på att faktist lägga sig tidigt idag. Jag är trött, känner mig feberaktig. Näsan är rödare än Rudolfs, kinderna hettar. 

Pappa åkte idag igen. Mamma jobbade dag, så det var min uppgift att vinka adjö. Välkomst- och Avskedskomitée.

När vi satt där vid varsin sida av frukostbordet märkte jag hur otroligt lite jag egentligen har att säga honom. Han bara satt där, som ingenting, som att han inte alls skulle åka till afghanistan och vara borta i över tre jävla månader. Han bara satt där och löste Sudoku. Han frågade inte hur jag mådde med min förkylning. Han frågade inte om jag skulle stanna hemma från skolan. Det enda han frågade var om jag ville låna kulturdelen så jag kunde läsa serierna. Tack så mycke, pappa, verkligen!

Han gav mig en klocka i födelsedags present. Jag behövde visserligen en: den senaste armbandsklockan fick jag av farmor och farfar när jag fyllde 7 eller nått. 11 år senare är jag tydligen värd en ny.  

Vad finns det att sakna, när det egentligen inte var något? Om det inte var något, hur kan man då längta efter att få höra dennes röst igen? Hur kan man då gå runt och undra om allt bara var en dröm, eller om det faktiskt har hänt? Om det inte var nåot, hur kan jag då ha en massa sår kvar? De vägrar läka. De är bara där för att plåga mig. Jag litar inte på någon längre. Det är ert fel lika mycket som mitt eget. Jag skulle aldrig litat mer på er än mig själv. Men det vet jag nu. Tack.

Jag vet inte varför, men igår var jag så ..Glad. Trots att jag inte vågade redovisa inför hela klassen. Trots att jag hade FE första timmen. Trots alla mina depritioner. 

Vi slutade fem timmar tidigare, så jag gick ner på stan och köpte julklappar. När jag var på väg till Lilla Rummet sprang jag på Tina, N;s mamma. Hon såg lika glad ut som vanligt att få se mig. Vi stog och pratade en stund, hon log mot mig hela tiden. ''Ja, det är inte ofta man ser dig nu för tiden'' Jag tänkte säga att '' Nej, din son svarar inte på mina sms eller mail, så det blir så...'' Jag blev nästa ännu gladare efetr att träffar henne. Hon skulle hälsa hem, och jag lovade att hälsa hem till mig.

Sen gick jag till Lilla Rummet. Där var dom också glada. ''Jag känner mig GLAD ida!'' Halvskrek jag så fort jag kom in i affären. ''Men det är väl bra, gumman!'' svarade Anne som stog i kassan. Anne är underbar. Hon frågade hur det var med D, om vi fortfarande var ihop. Anne är bra på att lyssna. Jag sa att jag träffade Tina. Anne vet verkligen hur man lyssnar och frågar rätt saker. Jag vill utnämna henne till min plastmamma. Hon skulle bara bli glad. Jag vet att hon också har det jobbigt, nyskild som hon är.