Jag vet inte varför, men igår var jag så ..Glad. Trots att jag inte vågade redovisa inför hela klassen. Trots att jag hade FE första timmen. Trots alla mina depritioner. 

Vi slutade fem timmar tidigare, så jag gick ner på stan och köpte julklappar. När jag var på väg till Lilla Rummet sprang jag på Tina, N;s mamma. Hon såg lika glad ut som vanligt att få se mig. Vi stog och pratade en stund, hon log mot mig hela tiden. ''Ja, det är inte ofta man ser dig nu för tiden'' Jag tänkte säga att '' Nej, din son svarar inte på mina sms eller mail, så det blir så...'' Jag blev nästa ännu gladare efetr att träffar henne. Hon skulle hälsa hem, och jag lovade att hälsa hem till mig.

Sen gick jag till Lilla Rummet. Där var dom också glada. ''Jag känner mig GLAD ida!'' Halvskrek jag så fort jag kom in i affären. ''Men det är väl bra, gumman!'' svarade Anne som stog i kassan. Anne är underbar. Hon frågade hur det var med D, om vi fortfarande var ihop. Anne är bra på att lyssna. Jag sa att jag träffade Tina. Anne vet verkligen hur man lyssnar och frågar rätt saker. Jag vill utnämna henne till min plastmamma. Hon skulle bara bli glad. Jag vet att hon också har det jobbigt, nyskild som hon är.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hörde inte att du gick. Jag undrar hur jag är kvar här. Jag vill inte röra någonting, det kan ändra mitt minne.     Jag är det jag är, jag gör som jag vill, men jag kan inte gömma mig. Jag tänker inte gå, jag tänker inte sova, jag kan inte an...

Kanske har jag blivit en martyr. Kanske är det så allt har påverkat mig, kanske lever jag i fast tro på "There will be a day when you wished you done a little evil for the greater good". Jag vet att det jag gör inte är rätt för mig, jag vet att det j...

Blir det någonsin bättre? Jag menar, när lär man sig att sluta kämpa emot tårarna? När behöver man inte kämpa längre?   En vecka utan skuggor. En vecka utan tårar och med leenden i dess ställe. Men nu kommer allt tillbaka. Divanen är under föns...

Inte en tår. Inget utbrott. Kanske har jag nått mitt mål, kanske har jag nått min gräns för vad en människa kan känna.   Jag kände reglerna, vi levde på gränsen. Det var bara en tidsfråga, det visste vi bådatvå. Men jag kommer alltid undra att om...

Bara en blick på honom så kom hela sommaren tillbaka. Känslan när jag såg honom gå in genom den där dörr sist, kvällens blickan och att gå hand i hand längs ån. Det sena nätterna med film och att cykla hem i morgondimman med MGMT - Time to pretend i ...