Jag vet inte varför, men igår var jag så ..Glad. Trots att jag inte vågade redovisa inför hela klassen. Trots att jag hade FE första timmen. Trots alla mina depritioner. 

Vi slutade fem timmar tidigare, så jag gick ner på stan och köpte julklappar. När jag var på väg till Lilla Rummet sprang jag på Tina, N;s mamma. Hon såg lika glad ut som vanligt att få se mig. Vi stog och pratade en stund, hon log mot mig hela tiden. ''Ja, det är inte ofta man ser dig nu för tiden'' Jag tänkte säga att '' Nej, din son svarar inte på mina sms eller mail, så det blir så...'' Jag blev nästa ännu gladare efetr att träffar henne. Hon skulle hälsa hem, och jag lovade att hälsa hem till mig.

Sen gick jag till Lilla Rummet. Där var dom också glada. ''Jag känner mig GLAD ida!'' Halvskrek jag så fort jag kom in i affären. ''Men det är väl bra, gumman!'' svarade Anne som stog i kassan. Anne är underbar. Hon frågade hur det var med D, om vi fortfarande var ihop. Anne är bra på att lyssna. Jag sa att jag träffade Tina. Anne vet verkligen hur man lyssnar och frågar rätt saker. Jag vill utnämna henne till min plastmamma. Hon skulle bara bli glad. Jag vet att hon också har det jobbigt, nyskild som hon är.